Bittra Tjejen

 

Jag var med en vän i Rålis för några dagar sedan. Efter ett tag blir man (vi) kissnödiga och går därför till toaletten. Alla som varit i Rålis vet att det kostar 5 kronor att kissa. Jaja, det kan det ju vara värt. Vi stoppar i en 5a och får tillträde till den vidriaste skrubb någonsin. Inget toalettpapper, handfatet var fyllt men någon odefinierbar grisig sörja, det rann vatten under handfatet, golvet var täckt med gud-vet-vad, toaletten såg mest ut som någonting gud glömde. Svinäcklig med andra ord. Det hade varit mindre risk att utsätta sig för sjukdomar genom att kissa i en buske. Men som de fina flickor vi är (eller kanske nyktra) gjorde vi givetvis inte det. Utan vi betalade snällt den där 5an.

 

Diskussion uppstod sedan om standarden på toaletten. Är det inte så att man kanske försväntar sig en viss standard om man betalar? Nu är ju 5 kronor inte en stor summa pengar men mer av pricipsak. Att om man nu måste kissa och betala för det så kan, borde man kunna, förvänta sig att det i alla fall finns toalettpapper så man kan torka sig. Stackars den som måste bajsa...

 

Behöver vi alla göra ibland. Kanske. Men...att åka buss på sommaren är inte alltid så himlans roligt. Typ, det är 35   grader varmt ute. Du kliver på en buss, det är 45 grader...och ingen ventilation, inga ovanhuvudblåssaker, inga fönster som går att öppna, inga någonting alls. Ingen luft. Alls. Alls. Hemska, hemsk buss. 

 

Åkte en sån igår, trodde på riktigt att jag skulle kräkas av värmen. Vanligtvis brukar jag tänka att jag ska kräkas i min väska för att inte grisa ner i bussen/på tåget men igår planerade jag att kräkas på ett tomt säte, som straff. Som straff för att bussen var så varm. Och som straff för att SL inte ser till att folk kan andas när de åker buss. 

 

Fast jag inte känner dig. Det är ju rätt logiskt va. Och jag trodde att jag ibland var lite barnslig. Men det här med att verkligen ogilla människor man inte känner. Att genom endast en blick avgöra att "henne ska jag hata" är väl ändå ett beteende vi lämnade när vi gick ut grundskolan. Eller? 

 

Mental issues på toppnivå, Hej, sök hjälp kanske?

 

kan ju vara kul att ha om man har snygga bröst. Eller bröst överhuvudtaget kanske. Eller bara vill visa lite hud. Eller om man tycker det är varmt och vill ha på sig så lite som möjligt. Ja, eller annan vald anledning som jag inte orkar rada upp. 

 

Men...jag har ju också insett att man, om man vill ha det, måste stå ut med lystna blickar från både män och kvinnor. Jag hade på mig linne igår. Inte så väsrt urringat, jag är inte vidare förtjust i att exponera mig i minimala kläder, men blev tittad på friskt ändå. Ungefär som att linnet med tankekraft skulle "råka" rasa ner, hamna snet och visa upp ena bröstet. 

 

Veckans pris går till den kassörska som stirrade så ogenerat att hon inte fick fram hur mycket jag skulle betala. Hon fastnade liksom med orden långt nere i halsen och stammade fram en siffra i taget. Det var ju lite roligt faktiskt. 

 

Är det inte lite märkligt. Att det finns minst en i varje hus? En sur granne alltså. De är alltid lika griniga och alltid lika mycket ute efter att mucka gräl. För det är ju det dom gör, muckar gräl. Som att man under en flytt inte får hålla hissdörren öppen under tiden man stuvar in kartonger för att någon annan kanske behöver annvända hissen. Ska tilläggas att just denna granne bor på bottenvåningen och därför inte är i behov av hissen. Jaha, vad svarar man på det liksom? Ursäkta att jag flyttar? Eller när samma granne säger att man inte får ställa upp porten för att man då kan sabotera gummilisten som sitter på dörren och det går ju inte för sig. Absolut inte. 

 

Hade en likadan surgranne där jag bodde sist. Hon klagade på att jag snoozade på morgonen. Hon tyckte nämligen att det var slappa fasoner och ansåg att jag skulle stiga upp på en gång. Hon stördes nämligen av mitt alarm. Öhhh....typ flytta? Har ni problem med att det låter så köp ett hus. Bor ni i lägenhet får ni fan tåla ljud. 

 

Jag gnäller inte. Inte ens på min granne som röker marijuana mitt på blanka dan så att hela min lägenhet fylls av hans söta doft...

 

Satt på bussen idag. På kliver en man. Inte för att det är så ovanligt men ändå. Denna man kliver alltså på och när han passerar mig får jag en märklig känsla i kroppen. En känsla av olust liksom. Sen händer det som inte får hända. Jag kräktes, i min egen mun. På riktigt alltså. Han luktade så fruktansvärt jävla illa. Typ 17 år gammal intorkat svett, blod, tårar och en hel massa andra kroppsvätskor jag föredrar att inte nämna här. Ni förstå säkert. 

 

Jag vet att det finns dom som inte kan hjälpa att dom luktar illa. Det är någon typ av sjukdom tror jag. Men för faaaan, duscha folk. Jag vill kunna åka buss eller tåg utan att kräkas i min egen mun. Eller ska jag kräkas på er kanske? Ni lär ju inte lukta mer illa liksom...

 

Jag är så hundans trött på svensk "sommar". Idag har det varit ett riktigt jävla busväder: åska/blixtar och spöregn. S-pö-r-e-g-n.  Självklart skulle jag då jobba kväll denna fantastiska sommardag, då regnet drog igång lagom tills jag skulle åka iväg.

 

Det är ungefär 2 minuters promenad från busshållplatsen till kontoret. Jag blev dyblöt på dessa minutrar. Såg ut som att jag hade tagit ett dopp med kläderna på. Min samordnare tyckte jag skulle slänga in byxorna i torktumlaren och vira en filt runt benen, men så roligt tänkte jag inte ha. Har ingen lust att köra någon sorts striptease och bjussa på hud för mina kollegor. 

 

Istället satt jag och frös under en filt och hade ångest för att jag var tvungen att gå ut i ruskvädret. Turligt nog för mig så hade jag

 

a) tillgång till tjänstebilen

b) den enorma turen att regnet upphörde efter första besöket.

 

Dagen blev alltså okej ändå.

Men kan säga så här: mina kläder blev aldrig riktigt torra.

Det är ett under att jag inte blivit sjuk än...

 

 

 

Måste ju bara skriva av mig. Om det vidrigaste jag hört. Eller kanske hört av någon annan som hört av någon. 

 

Killar som vill pippa trots att man har mens. Ja, ni läste rätt. Jag kan väl tycka att det är en sak om man är tillsammans och så. Kanske i slutet när man knappt blöder men alltså...fan. Går man på krogen och så är det ju galet ofräscht om snubben tycker att man ska köra på ändå liksom. Inte för att jag förstår varför man går med någon hem till att börja med, men ni fattar vad jag menar. 

 

Om killen dessutom tänder på tampongen i sig är det ju nästan vidrigare. Eller nästan? Det är vidrigare. Vem gör det liksom? Lite sick är det ju. Scenario; Han drar ut den, utan att tjejen hinner protestera. Tittar lite uppskattande på den och kastar sen iväg den för att stoppa in en annan blodstoppande pryl istället. Jag behöver väl inte säga vad jag menar...

 

Kan liksom känna att det är lite nasty. Typ lite För nasty. Jag har varit med om mycket men detta tar fan priset. Någon har uppenbarligen tittat på för mycket sunkig porr. 

 

 

 

 

Fortsätter gnälla lite på detta förträffliga väder. Eller jag menar...detta fantastiskt skitfulaasjobbiga väder! Vad är det som händer egentligen?

 

Är det sommar eller? För just den biten med information har jag missat. Det är kvavt, regnar, åskar lite ibland, är mulet, molnigt, grått, halvklart, duggigt...men inte soligt. Vart fan är solen? JAG VILL HA SOLSKEN! Rent solsken, utan massa grus i vägen. Så det så.

 

 

 

 

 

Hatar jag. Denna ständiga jakt på sekunder, minuter, timmar och dagar. Allt som måste göras och allt som måste fixas. Och sen alla man måste tänka på undertiden man gör allt detta. Är det konstigt att folk blir utbrända och ligger i sängen med depressioner som avlöser varandra eller?

 

Jag kommer bojkotta allt jagande. Nu får tiden jaga mig istället. Jag kommer att ägna mig åt att existera och ingenting annat. Jag kastar ut alla klockor och lever varje sekund, minut, timme och dag istället. Kom igen nu, det är ju sommar. Ska vi inte kunna få njuta lite också? (sommar var väl iofs en överdrift men ni fattar...)

 

 

 

 

 

 

Jag avskyr att känna mig bortkollrad eller som att jag inte har kontroll.

Som att det jag håller på med blir ett skenande tåg och att jag slitit sönder styrgrejen.

 

Ikväll kände jag det lite som så. Jag arbetade och hamnade hos en vårdtagare jag tycker är väldigt svår. Eller, förlåt, korrigering: alla tycker att denna vårdtagare är svår. Det finns en anledning, eftersom hen är sjuk, men ändå.

 

Hen har bra och dåliga dagar. Det här var en av de sämre. Och jag stod och lockade, pockade, lirkade, flörtade, charmade och försökte verkligen med alla mina kort (utom aggression, för det leder aldrig någonvart). Ingenting fungerade. Till slut var jag och min kollega tvungna att gå vidare.

 

Det är ett misslyckande. Och jag hade inte kontroll över situationen.

Jag gillar inte att känna mig så. Jag gillar inte att inte veta vad jag ska göra.

 

Jag antar att jag inte direkt är ensam om det.

 

Vem uppfinner en sådan åt mig?

 

Jag ogillar när man, jag, ska gå och lägga mig och man, jag, har tusen och åter tusen tankar som snurrar. Och alla dessa tankar gör att man, jag igen, inte kan sova. Det är rätt oskönt faktiskt. Riktigt oskönt.

 

Och alla dessa dumma påhitt som alla säger man ska sysselsätta sig med fungerar ju faktiskt inte överhuvudtaget. Typ läsa, skriva dagbok, lyssna på ljudbok, lyssna på barnsagor (japp, den senaste, rösten ska tydligen vara rogivande), gå upp och göra någonting annat, göra andningsövningar, göra avslappningsövningar, inte titta på tv direkt innan, ta ett bad, gå en promenad, motionera regelbundet bla, bla, bla...

 

De fungerar ju inte. Vad ska man göra då då? Uppfinn en tankeutsugare och ni kommer bli stormrika. Jag lovar!

 

 

 

I vårt stressade samhälle finns det så sjukt många måsten. Tänkte hjälpa er på traven lite. Här har ni en utmärkt karta över hur ni går tillväga för att minska stressen. Eller vänta...var den till för att öka stressen?

 

 

 

 

 

Alla har vi väl någon gång råkat ut för den där speciella läraren. Den ingen tycker om. Eller den som läraren tycker om brukar oftast tycka om läraren för ja...de får bra betyg. Men fan alltså, det finns ju en och annan som inte borde få vara lärare. Som gör det mer för makten och möjligheten att bestämma över sina elever. Kolla bara på eleven nedan. Alltså...individen har ju svarat på alla frågor. Inga felaktiga svar var det heller. Skittaskigt faktiskt. Riktigt uselt gjort av läraren att inte ge några rätt.

 

 

 

 

 

 

Är för jäkligt. Både skinkan och det man får via mail. Men det är mailen jag syftar till nu då man faktiskt kan välja att inte köpa skinkan. Vissa av er vet säkert inte ens vad spam-skinka är. Vet för övrigt inte ens om det säljs i Sverige. Amerikanskt påhitt är det säkerligen. Vad gör Amerikanerna inte liksom? Skinka på burk. Ser ut som hudfärgat kräk som någon pressat till en kompakt massa. Vidrigt. Aldrig smakat och kommer aldrig smaka.

 

Men mailen nu då, för att återgå. Jag har inte kollat min mail på några dagar. Jätteskönt tycker, tyckte, jag. Och loggar in idag och tänker att åh, jag kanske har fått någonting trevligt. Och vad möts jag av? 127 mail i min skräpbox? 127 JÄVLA MAIL! Men hallå, är det på riktigt eller? Och vad tror ni mailen handlar om då. Jodå, de handlar om viktminskning, hur jag ska få större balle, snyggare bröst, plattare mage, hur jag ska spara pengar på att låna pengar, erbjudanden om hårimplantat, hårfärgning och klippning, hur jag på ett mirakulöst sätt haft en okänd faster i Afrika som avlidit och lämnat miljarder till mig, hur jag har chans att vinna massa dyra prylar, hur jag vunnit dyra prylar osv. osv. osv. Man...förlåt, Jag blir lite trött.

 

Är det bara jag som har detta problem eller? Fattar inte varför jag alltid ska råka ut för all skit.

 

 

 

Scenario:

 

Det är en skön sommarkväll. Du har din favoritmusik i öronen, solen i ögonen. Du blundar, låter värmen smeka ditt ansikte. Tänker på saker som gör dig lycklig. Kanske är du kär. Kanske inte. Hur som helst, du mår bra. Smakar på stunden, njuter av smaken.

 

Ditt tåg mot stan/söderort/västerort/någon ort rullar in på spåret. Det sjunger i rälsen, gnisslar om bromsarna. Tunnelbanedörrarna öppnas med ett dunsande läte. Luft pyser ut, människor pyser ut. Du pyser in.

 

Till din stora glädje ser du att vagnen i princip är tom. Din stora glädje grundas av att du är svensk, och att svenskar generellt sett skyr närkontakt med främlingar. Helst skulle vi nog vilja omsluta oss själva i en bubbla då vi åker kollektivt, för att skydda oss själva från andras baciller/beröring. Kanske är det ett sorts Stockholmssyndrom. Kanske inte.

 

Du slår ner din välformade (eller deformerade) stjärt på ett säte. Sätet närmast fönstret, eftersom det är rogivande att se ut genom rutan och drömma sig bort. Du hasar ner på sätet, sträcker ut benen och rätar ut din kropp. Som en nyvaken katt. Hade du kunnat hade du kanske spunnit. Kanske. Kanske inte.

 

Tåget smyger mjukt igång. Du har blicken ut genom fönstret, är långt bort i tankarna. Plötsligt ser du en skugga närma sig i ögonvrån. Du bryr dig dock inte om att se efter vem/vad det är. Förrän denna skugga har slagit sig ner i samma sätessektion som dig, mitt emot dig. Trots att du i princip är den enda passageraren i vagnen och att det finns massor med lediga säten. Sätessektioner, till och med. Kanske tänker du att människan i fråga är knäpp/dum i huvudet. Kanske inte.

 

Du ger människan i fråga en frågande blick. En dömande blick. Varför sitter du här när du kan sitta var som helst annars? Varför var du tvungen att sätta dig så nära mig när vagnen nästan är tom?

 

Kanske har/får du ett svar på det. Kanske inte.

 

~

 

Kan någon svara på det?

Jag blir lite lätt rädd när det där händer.

Svensk som jag är. Och stockholmare.

 

Det var bara det jag ville säga. 

 

 

 

 

 

 

Diskuterades för några dagar sedan. Åhhh....dessa förbaskade jäkla gummisnoddar.

 

Alltså, såhär va. Man köper ett knippe med typ tio stycken. Tycker man har snoddar i överflöd. Och sen...en vecka senare....har man inga kvar. Det är ju lite magiskt det här. Det är som att håret äter upp snoddarna. Det gör ju inte det men man skulle nästan kunna tro det. Faktiskt.

 

Samma sak med hårnålar. Och det läskiga där är ju att det är typ dubbelt så många hårnålar i en förpackning som det är gummisnoddar. Vart tar dom vägen är min fråga. De vaknar knappast till liv under natten och traskar iväg av sig själva. Magiskt. Märkligt.

 

Ungefär som med strumpor. Jag hatar strumpor. Mina strumpor. Ja, alltså inte själva strumporna, de är oftast ganska fina. Men mönster eller i fina färger. Men själva grejen med att ena strumpan alltid lyckas försvinna. Jag har gett upp. Orkar inte leta och försöka para ihop rätt par längre. Jag lägger hellre min tid på annat. Fick en fråga om jag höll på med "nån grej" en gång. Om jag försökte vara lite "poppig" eller nått. Nej svarade jag, "jag orkar inte leta rätt på den andra bara" svarade jag. Blicken jag fick...ojojoj. Som att jag vore knasig. Men vadårå? Vad spelar det för roll egentligen?

 

 

 

 

 

Vänner. Fantastiska underbara varelser som finns där. Alltid. Oftast. Om de är bra. Men...hur väl känner ni varandra? Är vi inte alla lite knasiga liksom? Jag är helt övertygad om att vi är knasiga, allihopa. På riktigt alltså. Tänk efter nu...

 

 

 

 

Hur måna är vi om att framstå som bra? Hur måna är vi om att alla ska tycka om oss? Väljer vi vad vi vill visa?  Och försöker vi medvetet dölja vissa saker för andra? För, gott folk, vem är normal? Vad är normal? Vad är normalt?

 

 

(måste ju bara tillägga att jag hatar ordet "normal". Det är ju skittrist. För på riktigt nu...vem fan är "normal"?)

 

 

 

Är en bristvara. Jag skulle ju typ vara skitfattig om jag kunde köpa tid för pengar. På riktigt alltså. Jag har inte tid så det räcker. Någonsin. Jag har så sjuuukt mycket saker att göra hela tiden. Och nej, jag har inte taskig planering. Jag skyller allt på den idiot som kom på att dygnet bara ska ha 24 timmar. Vad är det för dumt påhitt egentligen? Så, för att göra det mesta av det minsta går jag självfallet och lägger mig lite senare. På så vis får jag några extra timmar till allt det viktiga jag inte skulle hinna annars. Typ måla, fixa naglarna, städa min klädkammare, rensa i mina kökslådor, vika tvätt, göra inpackningar osv.

 

Problemet är ju bara att det är så förbaskat jävla svårt att stiga upp på morgonen. Jag hatar mornar. Jag är en sann nattmänniska. Ni som inte tror på att det finns morgon- och nattmänniskor har fel. Helt fel.

 

 

 

Åkte lite bil idag. Blir lite irriterad/upprörd när jag ser tre småungar stå vid vägkanten och vifta med handskrivna skyltar. Typ...stå inte vid vägen kanske? Föraren saktar ner och svänger undan och jag spänner ögonen för att kunna läsa. Hinner bara med den ena skylten "Hembakade bullar" står det. Jaha, okeeej, vi är mitt ute i ingenstans och här står tre småkids och försöker kränga bullar. Gulligt liksom.

 

Jag tänker sen på flera olika saker. 1) Vems mamma tycker det är en bra ide att stå vid vägen och sälja bullar när det passerar typ 2 bilar i timmen? Det var min första tanke. 2) Sen undrar jag om de faktiskt tror att de kommer att tjäna pengar på sina bakverk. Alltså...jag vill inte verka negativ eller så men de lär ju knappast kunna köpa mer än två tuggummin liksom. 3) Och min sista tanke är...vem fan köper bullar bakade av barn? Av välgörenhet i så fall skulle jag tro. Vem vet om de tvättat sina händer innan liksom. Skitsnuskigt ju. Massa barnbaciller. De går säkert och kissar undertiden de bakar. Tror ni de är nitiska när de sen tvättar sina händer om de ens tvättar händerna? Eller om de smakat på degen och stoppat fingrarna i munnen...tror ni de tänker på att tvätta bort sina salivbasilusker sen kanske?

 

NÄ DU, JAG SKULLE INTE TRO DET!

 

Jag är en bra medmänniska, det är jag. Men nån måtta får det va!