Bittra Tjejen

Ibland behöver vi gnälla. Alla behöver gnälla. Ibland. Ibland är allt skittrist. Typ skittrist! Ibland händer skitkonstiga saker. Och det kommer jag (vi) att skriva om här...

Om ansikten

Kategori: 2

 
Ibland får jag en sådan vansinnig lust att drämma ett bord i ansiktet på folk.
Se tänder flyga och ögonbryn spräckas. Näsor knäckas.
 
Mina aggressioner tar jag dock hellre ut i text.
I mina texter misshandlar folk varandra friskt.
Våldtar och förstör.
 
Bubblar av ilska och irritation idag.
 
 

Färdigmat.

Kategori: 1

 
Har samma problem varje dag. Nämligen vad jag ska äta till lunch. Går in på Hemköp varje dag, ställer mig framför disken med färdigmat och suckar trött varje gång. Snuskiga sallader med burk-räkor, pannkakor som är lika sega som skosulor, överkokt pasta med någon simmig genomskinlig sås med rosa kluttar i butiekerna envisas med att kalla skinka, segt bröd med en odefinierbar gegga i dom kallar röra och så någonting som liknar sushi. Japp, thats it. Sen har vi ju förståss den frysta maten som är så äcklig att man nästan hellre låter bli att äta. Och så finns det såklart en delikatessdisk. Kollade där idag, det fanns limemarinerad lax, ja, det låter ju gansak gott, inte sant? Men bara av att se den kände jag hur magen knöt sig. Denna limemarinerade lax torde vara typ...laxfärgad? Lime har väl ingen färg bortsett från det gröna skalet liksom. Men nänä serni, denna var blodröd. Wtf liksom? Vart kom allt det röda ifrån? Var det laxen som blödde så förskräckligt vid avlivandet eller? Hur kan en bit lax vara röd? Liksom riktigt riktigt röd? 
 
Nä, fy för färdigmat. Äckligt är vad det är. Bukfylla liksom. Fattar inte varför ingen kan lyckas laga bättre färdigmat. Eller är det så att alla som pysslar med det egentligen drömde om att bli framgångsrika kockar men inte hade vad som krävdes och fick nöja sig med det näst bästa aka. frysta portionsrätter ingen tycker om istället?
 
 
 
 
 
 

VARFÖR?

Kategori: 1

 
Varför händer detta alltid mig? Jag har mer än 3 hjärnceller, jag lovar...
Likt förbaskat lär jag mig aldrig att man INTE kan spola vatten på en sked utan att stänka ner hela framsidan av tröjan. Rätt kul att gå runt och se ut som en dregglande 3-ring...not.
 
 
 

Buss.

Kategori: 1

 
Mycket bloggande om dessa bussresor, I know men det är där det händer. På bussen alltså...elleeeer?
 
En sak fattar jag inte. Det blir fullt på bussen och det sitter minst en människa på varje säte, ibland två (ja, folk sitter faktiskt i knät på varandra) sen kliver det av folk lite varstans. Det blir tomma säten...helt tomma dessutom. Kan inte de personer som då satt sig bredvid någon okänd typ flytta på sig eller? Typ sätta sig på ett ledigt säte (alltså ett sånt med två lediga platser på) och typ....gosa ner där istället? Måste de envisas med att sitta kvar trots att man sitter och gnider både ben och armar mot varandra? Blääää....
 
 
 

Förlovningar.

Kategori: Allmänt

 
Är någonting man gör när man är kär. När man vill visa sin kärlek. När man känner att den man är med är den rätta. När man känner att man (enligt regelboken) ska gifta sig inom ett år.
 
Tyvär ser det ju inte ut såhär va. Tyvärr ser många förlovningen som en snygg ring på fingret. Som ett sätt att visa omvärlden att "jag är upptagen" alternativt det sjukste "detta är min tjej/kille". Att liksom förlova sig för att bara göra det, för att det är en häftig grej, för att visa någon annan eller för att ...."bara för att" liksom. 
 
Varför inte vänta i så fall? Köp ett jävla hjärta och dela på för fan. Ni vet...ett sånt man hade när man gick i 6:an...ett sånt där man delade på och tog halva var...förlova er inte. Det är betydligt mer pinsamt att behöva förklara för folk varför det sprack än varför man gjorde det från första början. 
 
 
 
 
 

Spänna sig

Kategori: 2

 
När jag sitter vid datorn/är stressad hissar jag upp axlarna ända upp till öronen...
Eller ja, det känns ungefär så. Är så. I princip.
 
Ibland kommer jag på mig själv när jag har axlarna uppdragna.
Och så sänker jag ner dem. Slappnar av.
 
Bara för att dra upp axlarna lika fort igen...
 
Inte konstigt att jag har ont i musklerna i ryggen.
Eller ryggen och ryggen... skulderbladen/axlarna.
 
Aj.
 
 

Uttala sig om saker man inte har insikt i

Kategori: 2

 
Något jag kan bli väldigt irriterad på är när folk uttalar sig om saker de inte har en aning om.
Ett konkret exempel på det är när folk ska uttala sig om HBTQ-frågor - fast de själva inte har den minsta beröringspunkt med området. Fan, låt de som är experter vara experter, okej? Jag som själv är gay har liksom aldrig claimat min rätt att uttala mig om kvantfysik, till exempel.
 
Jag anser att om man bör ha någon beröringspunkt - eller åtminstone vara JÄVLIGT väl påläst - om man ska yttra sig i en fråga eller lyfta ett förslag. Idag fick jag bevittna en person göra bort sig inför en grupp människor genom att lägga fram ett förslag som var så urbota uppe i det blå att ingen fattade någonting/folk blev irriterade. Och personen i fråga fångade inte detta utan fortsatte bara mala på, trots att hen blev tillsagd att det ämne hen ville ta upp diskuteras löpande dem sinsemellan.
 
Så en stillsam uppmaning... snälla, låt bli att uttala er om sådant ni inte har 100% koll på.
Ni gör bara bort er själva. Det uppfattas som oseriöst tycker jag.
Löjligt. Fjantigt rent av.
Faktiskt.
 
 

Tradera.

Kategori: 1

 
Alla ni som handlat på Tradera vet att det finns massor av saker att köpa där. Jag, me myself and I, har varit lite beroende måste jag nog erkänna. Men jaja, det skiter vi i nu, det hör inte till...
 
Tänker ju lite såhär att...hur mycket skit har folk hemma egentligen som de faktiskt tror att folk vill köpa? Vem vill köpa nåns gamla loppätna polotröja i bomull liksom? Eller någons gamla snedtrampade skor från 70-talet? Eller någons gamla söndertrasade örngott som de gott och väl slitit med hälsan? Alltså, det är ju ingen som budar...varför fortsätta lägga ut skiten liksom? Är det faktiskt folk som tror att någon vill köpa deras skit eller? Varför inte slänga grejerna? Det blir ju typ billigare än att behöva betala kostnaden för osålda saker (som jag kan informera er kostar 3 kronor...)
 
På riktigt nu, ingen skit tack. Låt bli...ni framstår bara som sjukt äckliga!
 
 

Att gråta lite.

Kategori: 1

 
Kom igen kompis, ingen är snygg när man gråter. Verkligen ingen. Man kan "snygg-gråta" och "ful-gråta" som jag skrivit om tidigare (kanske i min priovata dock?) men för att återgå...man är för fan inte snygg när man gråter. 
 
Idag fick jag se en vuxen kvinna gråta. Det var inte under sorgliga omständigheter alls utan snarare tvärt om. Så man kan tycka att det borde varit en fröjd att se denna kvinna grina ögonen ur sig men....nej, det ska jag tala om att det inte var. Där sitter hon med tårarna näranära och sen...helt plötsligt fullkommligt exploderar hon och tårarna bara sprutar. Men fan...hon är rödmossig i ansiktet, ögonen absolut rödsprängda likt en riktigt alkis och tårarna bara forsar ner för hennes kinder. Inte snyggt alltså. (För er som ogillar att jag tycker såhär..typ gilla läget? Jag vill inte se en vuxen kvinna gråta på detta sätt...) 
 
Det blev liksom lite obekväm stämning...folk visste inte riktigt var de skulle titta. Typ titta bort för att inte genera kvinnan som grät? Men det kan ju verka oempatiskt? Titta på henne? Ja...fast då verkar det ju som att vi stirrar på henne för att hon gråter...det är lite som med porslinsögat, var ska man titta liksom....för att inte göra den andra personen generad?
 
Sak samma....gråt inte offentligt är ni snälla. Dels ser ni fördjävliga ut, det är alltså inte attraktivt och dels gör ni alla andra obekväma med er gråt. Tack på förhand!
 
 
 
 

Närhet vs. distans

Kategori: 2

Det här med närhet är en tveeggad fråga för mig. Min attityd och inställning till det skiftar helt beroende på vem det är som är med mig.

När det handlar om människor jag känner och tycker om har jag inget problem med närhet. Jag tycker det är mysigt och kramar ofta och gärna på mina vänner.

När det gäller flickvänner/kärlekar är jag väldigt fysisk och en sucker för närhet. Jag måste få vara nära och jag måste ha en tjej som också gillar det, annars känner jag mig olycklig. Det behöver inte vara så mycket... kanske bara hålla handen, eller hålla min hand i hennes hår när vi ser en film. Fast helst kramar och pussar. Smyger ofta upp bakom och fångar in min dam i famnen till exempel.

Men när det gäller främlingar/människor jag inte är så tjenis med är det helt annan femma. Jag har ett väldigt stort behov av distans och en stor personlig sfär. I mitt "rum" vill jag inte släppa in kreti och pleti. De ska hålla sig på avstånd - minst 1,5 meter ifrån, ungefär (vi gjorde ett test på detta på tjejjoursutbildningen, jag och min övningspartner var de som hade störst behov av distans).

Jag mår dåligt av trängsel. Får krupp på att vara i stan till exempel när det är mycket folk i omlopp. Eller när det är rusningstrafik och man tvingas stå med näsan i någons armhåla på tunnelbanan... fy!

Jag kliver hellre undan för någon som älgar på mot mig än kräver min plats. Just för att min personliga sfär och behov av distans är större än min önskan att hävda mig. Om någon försöker tränga sig före mig i kön släpper jag förbi personen i fråga till exempel.

Ibland när jag har folk för nära mig önskar jag att jag kunde fälla ut taggar, likt en igelkott, så jag kan få mer space.

Stora jävla män

Kategori: 2

Igår när jag satt på bussen hade jag mycket bagage med mig. Ni vet, det blir så ibland... fullproppad ryggsäck och även en större väska.

Jag hade placerat mig vid barnvagssektionen på bussen och satt med väskorna mellan mina knän för att hålla dem på plats. Alltså tog jag upp en del plats, men kunde inte göra så mycket åt saken.

Efter ett tag kliver det på en STOR ("stor" som i lång, krallig och fet) och fullkomligt vräker ner sig själv bredvid mig. Typ... slänger sig på mig nästan. Satte sig fan nästan på mig!

Sen sitter han där bredbent och ogenerat och naglar upp mig mot fönstret.

När detta händer blir jag så purken att jag skrevar tillbaka och pressar mitt ben mot Herr Jag-har-så-stora-familjejuveler-att-jag-måste-sitta-med-benen-tre-meter-isär. Detta är dock ingen favorit, eftersom jag avskyr främmande människors närhet.

Men nog ska de få tillbaka, dessa stora jävla män.

Statusuppdateringar.

Kategori: 1

 
Kollade ni Solsidan? Säkert...vem gör det inte liksom. Fastnade för delarna som handlar om Facebook. Haha, så sjukt att det faktiskt är så på riktigt. På riktigt på riktigt. Folk sitter ju hemma och skriver snajdiga uppdateringar om hur bra livet är, hur kära man är, vilken fantastisk partner man har, hur mycket man shoppat och gärna VAR  man shoppat, vilken "lyxmat" man planerar att göra....för just det, jag glömde ju tillägga att allt handlar om lyx. Det mesta i alla fall.
 
Och det som är så sjukt jävla tragiskt är ju att det inte är så. Livet är inte lyx, maken är inte den bästa, man har inte shoppat allt det man säger på den platsen man skriver...tragiska människor. Varför har vissa detta groteska behov av att hävda sig? Alltså...VAAAAAKNA! Ingen tror er. Ge upp. Sluta. *kräks* Vad är det för fel på er? På riktigt alltså? 
 
 
 
 

Tunnelbanemusikanter

Kategori: 2

 
Något jag verkligen går igång på är människor som envisas med att spela instrument på tunnelbanan. Seriöst - DON'T DO IT! Jag blir vansinnig.
 
Här står jag med min egenvalda musik från iPoden i öronen och vill bara ha en lugn stund (för mig så är resor i kollektivtrafiken ett utmärkt sätt att ha egentid... om det inte är rusningstrafik och fullsmockat med folk alltså)... och så kommer du, i typ 90% av fallen en man, och jallar igång med en gitarr/fiol/shaky-shaky-instrument/trumpet... eller något annat infernaliskt jävla instrument.
 
Sen står du där och sjunger halsen av dig (eller blåser stormvindar genom din trumpet) och river av en dänga på ditt instrument som om det inte fanns någon morgondag. Dränker min musik. Och inte lämnar du heller någon plats för mig att flytta på mig heller.
 
Allra värst är det när jag är bakfull och har huvudvärk. 
Jag lyckas nästan alltid få med mig en tunnelbanemusikant då, när det känns som att skallen ska sprängas.
Det har hänt mer än en gång att du, härliga tunnelbanemusikant, har ställt dig precis framför mig vid dörrarna och dragit igång en vrålfest utan dess like.
 
Jag förstår absolut konceptet, att du behöver pengar... men snälla du, kan du inte spela någon annanstans? Någonstans där man faktiskt kan fly från dig?
 
Hemskaste instrumentet som finns är nog elfiol eller dragspel tror jag.
Eller trumpet. Det är omöjligt att välja.
 
De senaste gångerna jag åkt tunnelbana har jag råkat ut för samme tunnelbanemusikant fyra gånger.
Han är spanjor, stinker svett och sjunger "La Bamba", ivrigt ackompanjerad av sin akustiska gitarr.
Jag vill nästan lägga mig ner på golvet och gråta när han kliver på min vagn. För varje gång jag sett honom har han ställt sig precis framför mig och nära nog haft ihjäl mig med sin fruktansvärda kroppsodör.
Och sin sångröst...
 
Jag såg honom faktiskt senast idag när jag var på väg hem.
Tack och lov på en annan tunnelbana - såg honom genom fönstren när jag skulle byta perrong.
Ibland är Gud god.
Om hen nu finns.
 

Prova kläder. Del 3.

Kategori: 1

 
När vi ändå håller på och gnäller om detta med kläder. Varför inte keep it going liksom. Okej, kompisar...eller det kanske är kineserna (som jag antar är dom som syr) jag borde vända mig till?
 
Bh'ar. När blev dom så jävla små?
 
Alltså, jag lovar, mina bröst har inte magiskt exploderat typ de senaste åren. Nej, dom har inte det. Faktiskt. Vad fan är felet? Vad var det som hände? När blev alla bh'ar så djävulskt små? Nej, jag har inte megavattenmelonergigantiska tuttar. Nej, jag har inte det. Inte alls. Typ normal skulle väl jag säga. Lite större kanske. Men inte mycket. Bara lite. Men det serni tycker inte typ H&M...vänta...där kan jag inte handla alls...eeeh...typ...underklädesaffärer. Ja, underklädesaffärer, dom tycker att jag har stora bröst. I deras jävla mått typ skitstora. Men här håller inte jag med för....DET HAR JAG INTE! Men när jag liksom tycker att jag ska prova en D, kanske en DD, och den inte passar och jag blir hänvisad till deras fula jävla F-kupa....då lackar jag. WTF liksom? F-kupa!? Ser jag ut som en vandrande jävla tutte eller? 
 
Någonstans mellan mina bh-köp har alltså varenda affär gått och bestämt att alla storlekar ska bli drastiskt mindre. Mycket, mycket mindre. Och jag undrar nu varför inte pressen har gått ut med detta?! Varför varnar man inte kvinnor runtom i landet för att de kommer bli chockade är de ska prova underkläder. Ja, kära ni, varför har vi inte blivit varnade?
 
 

Provrum. (Del 2)

Kategori: 1

 
Blev lite inspirerad av det tidigare inlägget så jag kände ju att jag liksom bara var tvungen att fortsätta gnälla lite över detta med att prova kläder. Hade redan tänkt ut vad jag skulle skriva om, vilket är den där förbaskade jävla belysningen alla butiker envisas med att ha. Alltså...helt ärligt, vem fan ser snygg ut i ett blåaktigt sken liksom? Visste ni förresten att de bästa lamporna att använda sig av när man ska sminka sig i är de med blått ljus? Jo, för att då ser man ALLT. Så man kan verkligen fråga sig varför butikerna har det i sina provrum...meningen var inte att de ville sälja sina kläder eller? Men jag ska lämna detta då andra halvan av "Bittratjejen" (förmodligen "tjejen") redan har skrivit om det.
 
Däremot, vad jag verkligen ogillar. Bortsett från att provrummen ofta är små, att de har speglar överallt, att de har skittaskig belysning, att det i vissa butiker är draperier som knappt går att få igen och ofta hänger skitlångt ner så att alla långa killar som går förbi med lätthet kan spana in ens halvnakna kropp, att det ofta redan hänger massa kläder där inne så man känner att man måste skynda sig ut så inte någon tror man har fifflat (ska jag fortsätta eller?)...vad jag verkligen ogillar är när personalen helt ogenerat kommer och rycker upp dörren/draperiet och frågar om man behöver hjälp! Utan att förvarna! Vill inte lämna ut några kedjor men det finns underklädesbutiker...duuh...och i dom provar man oftast bh'ar...duuh igen...och där, där inne kommer det alltid någon halvsmal, rynkig, stor- och hängbystad tant med sitt jävla måttband och heeelt ogenerat rycker upp dörren/draperiet (som fö i dessa butiker alltid är väl täckande) och frågar om man behöver hjälp. Men alltså...HALLÅ!??! Ville jag visa upp mina pattar för dig skulle jag väl för faan be om hjälp?? "Kan jag hjälpa dig med någonting?" frågar dom alltid älskvärt så man kan liksom inte snäsa av riktigt. Eller jag kan inte det i alla fall. Men fan, låt mig och mina bröst få prova dessa jävla bh'ar ifred! Behöver jag hjälp ber jag väl om det. Eller vågar inte folk be om hjälp? Är det därför dom tränger sig på? Tanken har också slagit mig att de är fascinerade av bröst och vill ta tillfället i akt att få glutta lite, fast det är nog inte så troligt, men tanken HAR slagit mig...
 
 
 
 

Att prova bh-ar... och byxor!

Kategori: 2

 
Ärligt talat.
Finns det något som är värre än att prova byxor/bh-ar?
 
Byxor är tamejfan riktigt jävla deprimerande att prova.
Man tycker liksom att man ändå är någorlunda normal.
Eller ja. Visst, jag har mycket lår, höfter och ass (ett riktigt arsle, faktiskt: man skulle nästan kunna ställa en öl på den), men jag är inte extrem på något sätt. Hur som helst.
 
Jag skulle prova lite jeans för någon månad sedan. I "vanliga" affärer såsom HM, KappAhl, Lindex... ja, ni vet. Normalt sett brukar jag alltid handla jeans på Weekday eller Carlings - har nog faktiskt aldrig köpt ett par jeans från någon av de där "vanliga" affärerna. Men vid detta tillfälle kände jag för att köpa ett par brallor samma dag och jag befann mig i ett centrum utan någon av mina jeansaffärer. Så jag testade.
 
Jag tog brallor i de största storlekarna (som är större än de jag brukar köpa från Carlings/Weekday) och även sådana som var i stretch OCH i stora storlekar. Tror ni jag fick på mig något av de där paren eller? NIET!! De fastnade för fan redan på låren... eller tja, vissa till och med strax efter knäna... vissa gick upp över höfterna, men var milsvida ifrån att kunna knäppas. Hallå... snacka om att känna sig fet. Och då undrar jag rent spontant hur människor som faktiskt är riktigt stora gör när de ska handla jeans...
 
Den sista affären jag och min vän gick till var Lindex. Där hittade vi en "generous"-avdelning för överviktiga. Arg och lite ledsen som jag var nappade jag åt mig de största paren jeans jag kunde hitta. Och de fick jag på mig minsann! Det blev till och med hängbrallor av dem. Löst sittande alltså.. och det var ju trevligt. Fick alltså med mig jeans... men att jag var tvungen att gå till generous-avdelningen för att lyckas med detta känns ju lite skevt alltså. Är det jag som har jättekonstiga mått? Eller är jag fet? Man börjar ju fundera en hel del.
 
Sen har vi detta gissel med bh-ar. Jag har behövt handla nya bh-ar i flera månader, säkert ett halvår. Har tre stycken trotjänare; två av dem är utslitna och ser rätt sjabbiga ut, den tredje är också lite sliten samt ger mina bröst en jävligt ful form. Inte riktigt okej alltså.
 
Jag har dock dragit ut på det där bh-projektet i evigheter just för att jag tycker att det är så sjukt träligt att prova dem. Bh-ar måste man ju faktiskt prova (samma sak med byxor...), eftersom storlekar kan skifta beroende på modell + att det inte är alla modeller som passar ens kroppstyp/bröst. Igår var det då dags. Det var Dagen med stort D. Dagen för bh-inköp.
 
Jag var bakfull som ett djur. Vi kan börja med att erkänna det tycker jag. Jag mådde verkligen apa, men hade gett mig fan på att jag skulle genomföra detta helvetiska projekt ändå just eftersom jag verkligen behöver nya tutthållare... bakissvettig med huvudvärk och illamående äntrade alltså jag och min vän en klädaffär. Först tänkte jag faktiskt bara köpa bh-ar rakt av utan att prova dem, men min kära vän övertalade mig att testa. Dessutom kände jag själv att det nog vore en god idé, eftersom det ju som sagt faktiskt är så att alla bh-ar inte passar ens kroppstyp.
 
Och jag kan bara säga så här: fan vilken tur det var att jag testade dem!
Det var dock rena helvetet. Jag stod i det där fruktansvärda ljuset i provrummet som verkligen framhäver varenda liten por och orenhet i huden... dessutom ser jag ut som en strandad val i provrum. Man ser ju sig själv i flera speglar, och det är ingen go syn ska jag tala om. Fy vad äcklig jag ser ut. Jag HATAR att vara inne i provrum, vill bara gömma mig. Eller försvinna genom ett hål i golvet.
 
Jag krängde hur som helst av och på mig de där jävla bh-arna. De tre första gick antingen inte runt bröstkorgen, eller också så täckte de inte brösten. Min vän var väldigt snäll och sprang och hämtade andra storlekar åt mig, så jag slapp ge upp provrummet. Jag tror jag provade fem-sex bh-ar totalt. Hemskt var det, jag hatade varje sekund. Blev bara allt mer rödflammig och svettig, för - just det - man blir ju alltid så jävla svettig i provrum. Under de där starka lamporna...
 
Eftersom jag rev och slet i de där bh-arna, tämligen hårdhänt, blev jag också alldeles rödstrimmig i huden. Inte glad kropp kan man väl lugnt säga. När jag äntligen hade provat färdigt skyndade jag mig att sätta på min gamla sunkiga bh och kläderna och hurta ut. Betala fort och sen lämna innerstan för att bakisdö i min väns soffa.
 
Sensmoralen med denna story?
Ja, hör ni... 
 
1. det finns en skev kroppsuppfattning hos jeanstillverkare.
Alternativt är jag bara väldigt fet och onaturlig.
 
2. prova aldrig bh-ar när ni är bakfulla. Okej?
Det är ju jobbigt nog som det är, men det blir tio resor värre om ni är på väg att spy och bakissvettas... plus svettas av lamporna i provrummet...
 
3. ... om ni redan är lite känsliga/inte är på topp, prova inte kläder. Alls.
Det är bara deprimerande.
 
Over and out.
 
 
PS: det var faktiskt verkligen tur att jag provade bh-arna. I normala fall har jag 75/80C i bh-ar... men de jag köpte igår är i storlek 85C och 80D. Det ni. Lite skillnad faktiskt.