Bittra Tjejen

 

Jag avskyr att känna mig bortkollrad eller som att jag inte har kontroll.

Som att det jag håller på med blir ett skenande tåg och att jag slitit sönder styrgrejen.

 

Ikväll kände jag det lite som så. Jag arbetade och hamnade hos en vårdtagare jag tycker är väldigt svår. Eller, förlåt, korrigering: alla tycker att denna vårdtagare är svår. Det finns en anledning, eftersom hen är sjuk, men ändå.

 

Hen har bra och dåliga dagar. Det här var en av de sämre. Och jag stod och lockade, pockade, lirkade, flörtade, charmade och försökte verkligen med alla mina kort (utom aggression, för det leder aldrig någonvart). Ingenting fungerade. Till slut var jag och min kollega tvungna att gå vidare.

 

Det är ett misslyckande. Och jag hade inte kontroll över situationen.

Jag gillar inte att känna mig så. Jag gillar inte att inte veta vad jag ska göra.

 

Jag antar att jag inte direkt är ensam om det.