Tunnelbanemusikanter
Kategori: 2
Något jag verkligen går igång på är människor som envisas med att spela instrument på tunnelbanan. Seriöst - DON'T DO IT! Jag blir vansinnig.
Här står jag med min egenvalda musik från iPoden i öronen och vill bara ha en lugn stund (för mig så är resor i kollektivtrafiken ett utmärkt sätt att ha egentid... om det inte är rusningstrafik och fullsmockat med folk alltså)... och så kommer du, i typ 90% av fallen en man, och jallar igång med en gitarr/fiol/shaky-shaky-instrument/trumpet... eller något annat infernaliskt jävla instrument.
Sen står du där och sjunger halsen av dig (eller blåser stormvindar genom din trumpet) och river av en dänga på ditt instrument som om det inte fanns någon morgondag. Dränker min musik. Och inte lämnar du heller någon plats för mig att flytta på mig heller.
Allra värst är det när jag är bakfull och har huvudvärk.
Jag lyckas nästan alltid få med mig en tunnelbanemusikant då, när det känns som att skallen ska sprängas.
Det har hänt mer än en gång att du, härliga tunnelbanemusikant, har ställt dig precis framför mig vid dörrarna och dragit igång en vrålfest utan dess like.
Jag förstår absolut konceptet, att du behöver pengar... men snälla du, kan du inte spela någon annanstans? Någonstans där man faktiskt kan fly från dig?
Hemskaste instrumentet som finns är nog elfiol eller dragspel tror jag.
Eller trumpet. Det är omöjligt att välja.
De senaste gångerna jag åkt tunnelbana har jag råkat ut för samme tunnelbanemusikant fyra gånger.
Han är spanjor, stinker svett och sjunger "La Bamba", ivrigt ackompanjerad av sin akustiska gitarr.
Jag vill nästan lägga mig ner på golvet och gråta när han kliver på min vagn. För varje gång jag sett honom har han ställt sig precis framför mig och nära nog haft ihjäl mig med sin fruktansvärda kroppsodör.
Och sin sångröst...
Jag såg honom faktiskt senast idag när jag var på väg hem.
Tack och lov på en annan tunnelbana - såg honom genom fönstren när jag skulle byta perrong.
Ibland är Gud god.
Om hen nu finns.
