Busstemat är hett här.
Kategori: 1
Åkte buss förra veckan.
Sitter fridfullt och lyssnar på min musik. Har köpt mat och varit en vända på det välkända systembolaget. Var nöjd med dagens inköp och såg fram emot kvällen.
Ser i ögonvrån hur någon gestikulerar vilt. Tittar upp och ser att busschauffören söker ögonkontakt med mig i spegeln längst fram. Han gestikulerar dessutom vilt med armarna. Om jag inte vetat bättre skulle jag tro han försökte vifta bort en geting eller två.
Eftersom han såg så desperat ut tog jag ut ena hörluren och tittade frågande på honom. Han börjar då prata. Eftersom jag fortfarande har en hörlur i hör jag inte så mycket så jag rycker med axlarna och ger honom ett "jag förstår inte"-uttryck. Men han fortsätter prata. Jag suckar inombords och tar slutligen ut den andra hörluren.
Han frågar om jag bor i XX, jag svarade att jag gör det. Han frågar då om jag är nyinflyttad. Ööööh...nej svarar jag. Han svarar då att han trodde jag var ny i området eftersom han inte sett mig här förut. Han säger att han skulle känt igen mig och han har ju faktiskt kört denna rutt (hör och häpna) HELA 5-6 GÅNGER. Det ni. Men suck liksom. Sen fortsätter han prata. Jag stoppar tillbaka ena hörluren och försöker visa att jag faktiskt inte vill prata vidare med honom. Tillägas skall dessutom att jag faktisk satt halvvägs in i bussen och att alla andra passagerare troligtvis också hörde honom prata...
Sen när bussen närmar sig hållplatsen kommer det sjukaste. Jag börjar plocka ihop mina saker och han frågar mig om jag behöver hjälp med någonting. Nej svarar jag. Han frågar igen och säger att han kan hjäpa mig med "vad som helst". Men hallå...?! Vafan ska det betyda då? Kan ju medge att jag hade stört stor lust att säga "Åh, mina påsar är hemskt tunga, skulle du vilja vara vänlig och hjälpa mig bära hem dom?"
Hur tänkte han? Vissa mäniskor alltså...