Bittra Tjejen

 

Mammor med barnvagnar.

Hjälp, hur vissa hanterar dessa vagnar. 

 

Innan jag börjar berätta så vill jag bara klargöra en sak: jag förstår absolut att dessa mammor ibland kan lacka sönder på att folk inte flyttar på sig/visar hänsyn. De har trots allt en stor vagn att manövrera och inte allt för sällan ett barn som pockar på uppmärksamhet (antingen i vagnen eller så har de ytterligare barn med sig). Jag har full förståelse för att de helt sonika kan välja att köra på folk som står i vägen.

 

Så, nu hoppas jag ingen blir arg av det jag ska klaga på.

 

Igår stod jag på tunnelbanan. Jag stod vid dörrarna, ni vet, där man kan stå i "hörn". De där hörnen där det är en glasvägg. Jag hade hur som helst precis klivit på och stod och lutade mig mot en sådan vägg.

 

Jag hade hunnit åka en station innan pansarvagn nummer ett dök upp.

Jag kan på en gång säga att jag först inte lade märke till vagnens ankomst.

Det blev jag dock smärtsamt varse om då mamman körde upp sin vagn rätt in i mig och liksom "naglade" fast mig mot väggen. Observera gärna att det fanns rätt gott om plats för mamman att ställa sig på.

 

Jag flyttar självklart på mig. Dels för att ge henne plats, men också för att jag - som sagt - var upptryckt mot väggen. Mamman ger mig onda ögat när jag flyttar på mig.

 

Vi åker en station till. Folk kliver av, så jag väljer att ställa mig vid ett annat hörn (snett emot mamman). Tror ni då inte att vagn nummer två kommer instormandes och kör på mig med? Alltså, vad fan. Seriöst!

 

När jag sedan skulle kliva av för att byta tåg kommer vagn nummer ett i full fart bakom mig och kör rätt in i mig igen.

 

Jag har en tendens att alltid hamna på samma ställe som dem med barnvagnar. Jag brukar faktiskt strategiskt försöka undvika de platser i tågen där jag ser att det står en mamma/pappa med vagn. Det är dock som att de förföljer mig.

 

Det hände senast idag. Inte att jag blev påkörd, men att jag fick en vagn hack i häl.

Jag börjar gå mer mot tågets mitt och ser en pappa komma gående mot mig med sin vagn. Jag märker att vi antagligen kommer hamna i samma del av tåget. Därför raskar jag på mina steg och är flera dörrar ifrån honom när jag kliver på.

 

Tror ni inte pappan med vagnen kommer in efter mig bara ett par sekunder senare?

Suck. Och då var det ändå gott om plats överallt.

 

Jag får helt enkelt leva med att jag är en barnvagnsmagnet antar jag.