Det här med att "äga" en parkering...
Kategori: 2
Somliga människor tycks tro att de äger parkeringsplatser. Ni kanske undrar vad jag menar nu? Jo, det ska jag minsann ta och förklara för er.
Var nyss iväg till en stormarknad för att handla lite mat. Ska parkera bilen och sätter på blinkers för att markera vart jag tänker svänga in någonstans. Tror ni då inte att en mamma + hennes dotter prompt ska slänga sig ut framför bilen? De hade ju säkert extremt bråttom och kände att en hetsrusning till extrapriserna på falukorv var viktigare än att värna om sina liv. Jag fick tvärnita och släppa förbi dem.
Det finaste när något sådant händer är också att folk STIRRAR in i bilen som om man (jag) vore någon rattdåre. Men hallå, missade ni baslektionerna i hur man beter sig bland bilar? Ni vet, de där som man fick redan på förskolan. "Titta åt vänster, titta åt höger, titta så inga bilar är i närheten innan ni går över gatan/parkeringsplatsen/dylikt". Jag blir tokig!
Likadant är det när man ska lämna parkeringsplatsen. Lassar in kassarna i bakluckan, hoppar in bakom ratten och startar bilen. Lägger i backen och vrider kroppen så jag kan se genom bakrutan. Och börjar långsamt backa. Varpå jag SJÄLVKLART, i princip omedelbart, måste stanna eftersom Bettan, stressad 35-årig fembarnsmorsa, kör kundvagnsrally precis bakom min bil. Eller också är det Sigvard, 89, och Britta, 88, som lunkar på, helt obekymrade om att ett flera ton tungt motorfordon är på väg att skapa frimärken av dem i asfalten.
Jag skulle självfallet aldrig köra på någon, men jag måste däremot erkänna att jag känt mig bra sugen ibland...
