Bittra Tjejen

 

Hej klagomuren.se.

Jag har haft en riktigt vacker lördag.

 

Det började med att jag klev upp klockan tjugo i sex för att åka till jobbet. Väl där så inser jag att ingen annan har kommit ännu = lokalen är inte upplåst och jag vet ej hur larmet fungerar. Till råga på detta inser jag att det börjat regna, vilket innebär ytterligare en dag i "regntjänsten" snarare än hemtjänsten.

 

Efter en tids väntan på ett kallt trapphusgolv kommer så två av mina kollegor. Vi låser upp och går in; min ena kollega slår av larmet. Gick det som det skulle då? Nej, självklart inte - larmet drog igång för full maskin bara ett par sekunder senare. Och rent instinktivt kände jag på mig att den här dagen inte skulle bli en bra dag.

 

När jag mottar mitt schema ser jag att jag ska gå ensam till en vårdtagare som jag tycker är läskig, då hon kan bli våldsam. Har heller inte gått till henne ensam förut och känner mig därför liten och rädd. Gick med en ångestklump i magen ända fram till det besöket, som var precis innan lunch. Alltså ett par timmar av oro och mental stress.

 

Eftersom min runda inkluderade ganska spridda boplatser runtom i Brandbergen fick jag den stora äran att ta nycklarna till hemtjänstens bil. Jag är lite sen, så jag köttar ut i regnet och in i garaget. Vår bil står parkerad längst in i garaget (så klart) och väl där ser jag att bilen inte är på plats. Alltså står den på uteparkeringen. Jag måste erkänna att jag suckade högt då jag tvingades vända på klacken och pinna iväg. Jaga bil på morgonen är inte någon favorit.

 

Jag slog mig ner bakom ratten och fick ett okej av alkolåset. Bra, bara att tuta och köra... eller? När jag börjar köra dyker symbolen för kylarvätska upp, blinkandes och pipandes. Fan i hela helvetet också. Så himla inte okej! Men jag kör vidare och uträttar två besök - ackompanjerad av den blinkande och tjutande symbolen.

 

Efter mitt andra besök dök det upp en ny symbol... varningssymbolen, med ett rött utropstecken. Pipandet var brutalt; jag blev livrädd för att motorn skulle koka ihop, börja brinna/explodera och förinta min person. Och det gick ju inte för sig, eftersom jag hade en massa personer att ta hand om. Alltså kör jag tillbaka till vår parkering och bedjar till bilen att den ska stå ut och orka stånka sig bort till sitt hem. Och tja, eftersom jag skriver detta så ser ni ju att jag överlevde.

 

Det blev till att snabbt springa in på kontoret och skifta till en cykel. I flygande fläng genomförde jag ett par frukostbesök och fick trampa på utav bara helvete, eftersom vårdtagarna som sagt bodde långt ifrån varandra. Efter dessa frukostbesök var det dags för Besöket med stort B. Besöket hos vårdtagaren som kan bli våldsam. Jag kände mig alldeles darrig inombords.

 

Besöket gick faktiskt helt okej ändå. Jag blev inte slagen. Men det var en lättnad att få ge sig av.

 

Till lunchen utbröt det ett smärre kaos bland personalen av diverse olika skäl. Jag blev dessutom utskälld i telefon av en vårdtagare som jag skulle ringa och kolla läget med (se om hon behövde hjälp med lunch). Mycket trevligt... eller? Jag och en kollega pratar om våra kaotiska morgnar och jag börjar sjunga lite på "Vilken härlig dag!" (Gärdestad) - då röt en annan kollega åt mig att vara tyst eftersom han satt i telefon. Okej, jag förstår honom, men det var ändå inte så kul.

 

Eftermiddagen fortlöpte utan några incidenter, annat än att somliga personer gillar att lägga näsan i blöt. Och att detta är ganska irriterande.

 

Nu är det kväll och jag ska sova så fort detta inlägg är postat. Jag kom ganska nyligen hem, har hämtat mina föräldrar från ett litet galej. Kommer gåendes mot mitt hus och upptäcker omedelbart att en granne har fest. En jävligt högljudd sådan.

 

Om jag vill skjuta mig själv? Ja, faktiskt.

Hoppas ni har haft en bättre dag, amigos.